Jag vet att jag inte är världens lättaste person att leva med.

Jag går från glad till ledsen, lycklig till olycklig på mindre än en sekund.

Mina humörsväningar klarar jag knappt själv av.

Men du är där varje dag, varje sekund.

Du accepterar mig som jag är, mig och alla mina fel.

Du vet att en kram är inte det bästa att ge mig när jag är ledsen.

Jag ser i dina ögon att det enda du vill göra är att krama mig.

Men du gör det inte, för du vet att för mig blir det bara värre än bättre av en kram när jag är ledsen.

Du vet att jag säger till om och när jag behöver den kramen.

Jag vet att jag bara behöver titta på dig för att du ska förstå mitt sinnesståd för dagen.

Och du accepterar det.

Accepterar att jag behöver vara ensam och att jag behöver lite Malintid.

Det är inte lätt att leva med en människa som mig.

Som möblerar om i glasskåpet, kylen och skafferiet två gånger om dagen :P

Tro mig, jag vet, jag har levt med en människa som mig sedan augusti -89.

Men du är alltid du.

Alltid lika glad. Alltid lika sprudlande av känslor. Alltid lika underbar!

Du förgyller mina dagar bara genom att sitta där på andra sidan soffan.

Genom att skratta med mig när vi ser Vänner.

Genom att bli upprörd med mig när vi ser The Killing,

Genom att bli kär i Seth respektive Ryan med mig när vi ser OC.

Jag älskar din kärlek till livet.

Att du vaknar varje morgon och glatt säger "Gooooodmorgon trollunge!"

Att du är stökig men ändå du måste städa undan på spisen precis när jag lagat klart maten,

helst ska stekpannan fortfarande stå kvar, så snabb är du på att städa undan.

Att du har din morgonrutin.

Att du börjar äta ditt godis eller din muffins direkt när du kommer ut från butiken

Jag är så glad att du är i mitt liv.

Min finafinafina vän, sambo och kollega.

Jag behöver inte säga att jag älskar dig, för det vet du.

Men jag behöver säga att jag behöver dig.

Att jag aldrig någonsin vill vara utan dig min underbara busunge!