för en stund trodde jag att du var min.

min att hålla nära, min att älska, min att ha. även om jag visste att jag ljög för mig själv.

ljög om att det skulle bli vi, ljög om att få ha dig om min. för det skulle aldrig ha kunnat hända.

vi skulle aldrig ha kunnat klara det för allt annat hade splittrat oss...

men tanke på att du kanske kunde ha varit min,

fick mig att bli varm. fick mig att tro. fick mig att hoppas,

på det som alltid varit min största rädsla...att få vara här själv, utan att någonsin ha fått hålla dig, inte skulle inträffa.

men jag vet, och du vet, att i framtiden finns vi <3