När jag var 2 år och 10 månader gammal fick min första och bästa kompis Joppe en lillasyster, Julia. Och som en liten flicka ville jag ju leka med denna lilla tös. Men det fick jag inte, för det var hans syster! Bara hans! Och jag var såå avundsjuk! Men en månad efter att Joppe fått sin syster, fick jag min. Mamma och pappa säger att det första jag sa när jag fick se Emma var "Är detta min alldelse egna lillasyster?" och det var det ju!

Min syster är det bästa i mitt liv. Det har alltid varit vi mot världen, även om vi har inte alltid dragit jämnt, för vi är väldigt olika som personer. Men trots det har vi alltid funnits där för varandra och det finns nog ingen jag litar så mycket på som min syster. Hon känner mig förmodligen bättre än någon annan. Det är det absolut svåraste med att bo i Stockholm, att vara ifrån henne. Saknar min lilsis så otroligt mycket. Men gissa vad?! IDAG KOMMER HON HIT! Om närmare bestämt 10minuter (!!!) landar hon på Bromma sen tar det 20 minuter sen är hon här! Ska bara krama henne hela tiden! Inget av världens alla språk kan förklara hur mycket jag älskar min lillasyster.

Min alldelse egna lillasyster! <3