(varning för ett förvirrande inlägg)
Vet inte riktigt vad som hände mig idag efter jobb. Det var som om verkligheten kom i fatt mig och jag tappade fotfästet helt. Träningen gick piss för jag kände ingen vilja eller ork att göra något och det jag gjorde blev bara fel fel fel! Förstår inte varför jag kommer in i sådana här svackor. Jag menar mitt liv är ändå ganska Okej med bra jobb, underbara vänner och familj och saker och ting verkar gå min väg. Men sen spårar min hjärna ut och jag vet inte om jag gör det jag vill och jag vet inte ens vad det är jag vill längre. Jag vill bara skricka in i en kudde, sparka på allt som kan göra ett högt ljud ifrån sig och kanske till och med gå sönder. Jag känner hur det kokar under min hud men jag vet inte vad jag ska göra för att lunga det.

Idag hade jag verkligen behövt dig. Du har alltd förstått mig och vi har alltid kunnat prata. det var alltid dig jag ringde eller gick till. Men nu går inte det. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte ramla ner i dessa svackorna mer. Jag orkar inte att må dåligt. Jag vet att jag har fantastiska vänner som vill att jag ska prata med dem om detta för de vet att jag inte mår 100%. men när jag inte ens vet vad det är som gör mig så upprörd är det inte så lätt att berätta det för dem heller. Ibland känns det som om en riktigt bra kram skulle lösa allt sen om det gör det eller inte återstår att se.